Miljöarbete och egenkontroll

Båtklubbar klassas som en miljöfarlig verksamhet (U-verksamhet) och omfattas därför av miljöbalken och dess tillhörande förordningar, bland annat egenkontrollförordningen.

Hos en båtklubb används ofta miljöprogram/miljöpolicy/miljöplaner för att beskriva båtklubbens egenkontroll.

Svenska Båtunionen har i Handbok för fritidsbåtshamnar (Hamnboken) och dess tillhörande checklista tagit fram förslag och exempel på hur miljöprogram kan utformas och innehålla. Handboken för fritidsbåtshamnar uppdaterades under 2022 och dess tillhörande checklista kommer att uppdateras under 2023. Nedan följer utklipp från Handboken för fritidsbåtshamnar (kapitel 9 – Miljöåtgärder och förebyggande miljöarbete) som beskriver vad en miljöplan bör innehålla och tips på vad som kan vara med i båtklubbens miljöpolicy.

Miljöplan:

• Policy som anger vilka mål som klubben har för sitt miljöarbete och hur klubben arbetar för att nå de uppsatta målen.
• Regler och rutiner för miljöarbetet. Till exempel vilka arbetsmetoder, bottenfärger, bränslen, kemikalier som är tillåtna respektive förbjudna inom klubben. Regler och rutiner som visar hur båtägare och klubben hanterar farligt avfall. Finns en miljöstation så ska det finnas regler hur den ska/får användas.
• Regler för hur ett akut utsläpp av farliga ämnen ska hanteras, till exempel spill av olja eller kemikalier på marken eller bränsle i vatten.
• Rutiner för information och utbildning. Det räcker inte med att anta nya regler. Nya – och inte minst gamla – medlemmar måste också informeras om regler och rekommendationer.
• Regler för dokumentation av gjorda miljöåtgärder. Detta kan vara viktigt att kunna visa vid till exempel inspektioner.

Miljöpolicy:

Miljömål
– Övergripande om vad klubben och medlemmarna vill uppnå med miljöarbetet.

Miljöregler
– Ange eller hänvisa till de regler/ordningsregler/stadgar som klubben har antagit som gäller miljö. Det kan vara regler för vilka bottenfärger som får användas, hur sanering/tvätt får gå till, avfallshantering, regler för täckning vid skrapning/slipning/blästringsarbeten och liknande. Det kan också handla om regler för att undvika extremt bullrande båtmotorer, färg på täckning på vintern för att få enhetlighet och annat.

Bottenfärger
– Ange vad som gäller i er kommun och i er klubb. Vid behov ange tidplan för till exempel utfasning av vissa kemikalier. Många kommuner ställer numera krav på att klubbar ska ha en avvecklingsplan för biocidfärger på båtbottnar.

Kemikaliehantering
– Ange vilka kemikalier, frostskyddsmedel, rengöringsmedel och liknande som dels är förbjudna i klubben, dels som rekommenderas. Ange också hur använda kemikalier, trasor, begagnad frostskyddsvätska och oljor ska tas om hand.

Avfallshanteringsplan
– En särskild avfallshanteringsplan ska alltid finnas. Planen ska vara godkänd av kommunen.Den kan bifogas eller hänvisas till i miljöprogram/miljöpolicy. Läs mer om avfallshanteringsplan här.

Handlingsplan vid miljöolycka
– Här anges hur medlemmar/klubben ska agera vid miljöpåverkande utsläpp på land, respektive i vattnet. Det kan handla om 1) Vilka åtgärder som ska vidtas, var oljelänsar och absorptionsmaterial finns 2) Vilka myndigheter och klubbfunktionärer som ska kontaktas och deras telefonnummer och e-post 3) Hur dokumentation av olyckan gick till för att klubben/medlemmar ska kunna undvika att det upprepas.

Egenkontroll av verksamheten
– Ange vem (funktion) som följer upp miljöarbetet och hur ofta egenkontroll/genomgång av verksamheten bör göras samt hur den ska dokumenteras. Funktionärer som kan vara med i detta arbete är till exempel miljösamordnare, varvschef, hamnkapten, ev. säkerhetssamordnare och andra som kan ha särskilda kunskaper om miljöarbete.

Informera
– Ange i miljöprogram/miljöpolicy hur information om miljöfrågor ska ges vidare till alla nya och befintliga medlemmar samt var dokumentet kan läsas.

Lagar och regler

Båtklubben, som är verksamhetsutövare, behöver därmed också förhålla sig till miljöbalkens regler, framför allt de allmänna hänsynsreglerna som återfinns i balkens andra kapitel:

• 2 kap 1 § – Bevisbörderegeln. Miljöbalken bygger på omvänd bevisbörda, vilket innebär att verksamhetsutövaren behöver bevisa för tillsynsmyndigheten att du uppfyller gällande lagstiftning.
• 2 kap 2 § – Kunskapskravet. Verksamhetsutövaren ska inneha tillräcklig kunskap om verksamhetens påverkan på människans hälsa och miljön.
• 2 kap 3 § – Försiktighetsprincipen.  Verksamhetsutövaren ska vidta tillräckliga åtgärder för att förebygga, hindra eller motverka påverkan på människan hälsa och miljön.
• 2 kap 4 § – Produktvalsprincipen. Verksamhetsutövaren ska, om möjligt, byta ut produkter till mindre farliga alternativ.
• 2 kap 5 § – Hushållningsprincipen. Den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla mer råvaror och energi, exempelvis genom att minska mängden avfall.
• 2 kap 6 § – Lokaliseringsprincipen. En verksamhet ska placerar på ett område som är lämpligt för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
• 2 kap 7 § – Rimlighetsprincipen. Vidtagna åtgärder (enligt 2-6 §§) ska vara rimliga i förhållande till kostnaderna.

Eftersom båtklubbarna klassas som U-verksamheter är det kommunen som är tillsynsmyndighet, och har enligt miljöbalken bland annat rätt att utöva tillsyn, ställa krav och begära in uppgifter från båtklubben.

En viktig del av verksamhetsutövarens miljöarbete är därför egenkontrollen – som i miljöbalken (26 kap. 19 §) definieras till:

”Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. 

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.”