Sju konkreta förslag för ett mer hållbart båtliv

Svenskt båtliv utövas av cirka 2,2 miljoner människor. En levande och god havs- och vattenmiljö är en förutsättning för svenskt båtliv. För oss båtägare är det viktigt att minimera den negativa miljöpåverkan våra båtar bidrar till, verka tillsammans för att nå de svenska miljökvalitetsmålen och skynda på omställningen till en cirkulär ekonomi.

Även om fritidsbåtar endast står för drygt tre promille av koldioxidutsläppen i Sverige ska vi båtägare dra vårt strå till stacken. Men för att lyckas behöver dialogen mellan myndigheter och forskare vara konstruktiv och politiska styrmedel behöver implementeras, lokalt såväl som på EU-nivå.

1. Öka tillgången till renare och biobaserade drivmedel

Vi kan använda bättre eller fossilfria bränslen och utvecklingen av en fossilfri bensin måste påskyndas. Båtmotorer har lång livslängd, mycket på grund av att de används relativt få
gångtimmar per säsong. Många båtmotorer är äldre med 2-taktsteknik och E85-etanol är inte ett alternativ, ens för nya båtmotorer. Trots det kan vi förbättra utsläppen från bensindrivna båtmotorer genom att använda så kallad alkylatbensin, förvisso ett fossilt bränsle, men det minskar utsläppen av olika föroreningar med närmare 90 procent. Trots det är alkylatbensin fortfarande svårt att få tag på till större båtmotorer. Det är bara ett fåtal sjömackar som säljer alkylatbensin på pump. Alkylatbensin som säljs på dunk, är avsedd för små
motorer som gräsklippare och motorsågar. Den är i dag flera gånger dyrare än vanlig 95-oktanig bensin. Skulle alkylatbensinen finnas tillgängligt till samma eller endast något högre pris än vanlig bensin, skulle många båtägare använda den.

Inombordsmotorer i båtar går ofta på diesel. Här finns redan fossilfri diesel (s.k. HVO100) tillgänglig på många försäljningsställen för vägtrafiken. Fossilfri diesel reducerar förutom fossila koldioxidutsläpp, även utsläppen av partiklar och andra föroreningar. För att detta ska bli verklighet behövs politiska styrmedel som styr tillgången till dessa drivmedel, vilket skulle kunna genomföras genom ytterligare subventioner av alkylatbensin eller införande av reduktionsplikt. I detta avseende är det också viktigt att näringslivet får vetskap om att det finns en stor efterfrågan från fritidsbåtslivet på dessa drivmedel – så att en långsiktig drivmedelsstrategi kan upprättas och tillhandahållande av renare bränslen på sjömackarna.

2. Ställ krav på det som säljs nytt

Som tidigare nämnt har båtmotorer en lång livslängd och det finns en stabil andrahandsmarknad för både båt och motor. Men när det väl är dags att köpa nytt måste tillverkarna förse oss båtägare med mer miljövänlig teknik. Exempelvis saknar även de nyaste utombordsmotorerna och vissa inombordsmotorer både avgasrening och katalysator – något som varit självklart inom bilindustrin i årtionden.

Avgaskraven för nya båtmotorer som säljs på marknaden fastställs på EU-nivå genom motordirektivet. Det är därför hög tid för våra EU-politiker att driva på frågan om hårdare krav på
båtmotorer inom EU. När det är dags att byta ut den gamla 2-taktsmotorn till en ny motor så ska det inte bara vara en bra investering för båtägaren, det ska även vara en bra investering för miljön.

3. Utbilda i eco-driving till sjöss

Ett enkelt sätt för båtlivet att minska sina koldioxidutsläpp och miljöpåverkan är ett förändrat körsätt och beteende. Genom att anpassa farten efter omständigheterna och köra i den hastighet som båten är optimerad för minskar både bränsleförbrukning och svall. Genom att tvätta av skrovet från påväxt och underhålla propellrarna minskar bränsleförbrukningen ännu mer. Att lära sig eco-driving till sjöss är inte minst viktigt nu när vi har många nya båtägare. Svenska Båtunionen kommer att driva frågan om bra båtmiljö som obligatoriska utbildningsmoment i alla fritidsbåtsutbildningar som examineras genom Nämnden för båtlivsutbildning.

4. Satsa på attraktiva gästhamnar

Attraktiva gästhamnar är en viktig investering för kommunerna om de vill hjälpa båtlivet att minska miljöpåverkan. Varje dag och varje natt som en båt ligger stilla i en hamn minskar utsläppen och i en bra hamn stannar båtägarna gärna en extra natt. Genom riktat stöd till gästhamnar, kommunala som privata, skulle utbudet, servicen och kvaliteten kunna förbättras. Detta skulle kunna genomföras via EU:s utvecklingsprogram och/eller glesbygdsstöd och verka inte bara för en ökad inhemsk, utan även internationell turism till gästhamnarna.

5. Skapa bidrag för informationsinsatser för ideella organisationer

Idag läggs ett stort ansvar för informationsspridning till båtlivet på båtorgansiationerna trots att dessa organiserar knappt 15 procent av båtlivsutövarna. Dock finns det väldigt begränsade möjligheter för båtorgansiationerna att ansöka om statliga bidrag, varför medlemspengar får användas för att vi ska kunna ta ansvar för detta. Vi föreslår att myndigheter som t ex Havs och vattenmyndigheten, Transportstyrelsen och Naturvårdsverket får i uppdrag att avsätta medel för ideella organisationer att söka för informationsinsatser.

6. Kustplanering för att placera fritidsbåtar på rätt plats

I många kustkommuner är tillgången till båtplats begränsad varför kommunerna, i sin detaljplanering, bör främja ökad tillgång till båtplatser vid redan befintliga båtklubbar och marinor. Därtill bör regionerna i den regionala kustplaneringen identifiera och avsätta lämpliga områden för nyetablering eller omlokalisering av fritidsbåtshamnar. På så sätt kan man minska ny kustexploatering i orörda områden.

7. Samordning mellan myndigheter

Idag sitter olika myndigheter på information som om den spreds på rätt sätt har stor potential att ändra beteendet hos båtlivsutövarna. Ett exempel är samordningen av information i digitala sjökort där Havs- och vattenmyndigheten har information om var känsliga och skyddsvärda havsbottnar finns och där båtlivet bör undvika att t.ex. ankra eller färdas med svall. Sjöfartsverket ansvarar för produktionen av sjökort främst med avseende för sjöfarten och inte för fritidsbåtslivet. Genom att politiken ändrar dessa två myndigheters regleringsbrev och ställer krav på samarbete skulle det vara väldigt lätt att få in information om känsliga bottnar i våra sjökort och på så sätt kan båtägaren välja en annan ankringsplats som inte skadar miljön.

Svenska Båtunionen vill att fritidsbåtslivet blir ett uttalat ansvarsområde i myndigheternas regleringsbrev och att krav på samordning och samverkan mellan myndigheter införs.

För mer information kontakta Carl Rönnow, sakkunnig inom miljö och hållbarhet
carl.ronnow@batunionen.se
08-545 859 67