Svenska Båtunionens remissvar på Vattenskoterutredningen

Bakgrunden är att Vattenskoterförordningen från 1993 inte har kunnat tillämpas rättsligt av kontrollerande myndigheter. Utredningens uppdrag var därför att utreda hur användningen av vattenskotrar och andra vattenfarkoster med liknande störningsbild bör regleras, och syftet var att säkerställa att användningen av sådana farkoster inte medför oacceptabla störningar för människors hälsa eller miljön.

Utredningen föreslår i huvudsak att vattenskoterförordningen, och föreskrifter meddelade med stöd av vattenskoterförordningen, ska upphävas. Istället ska ett generellt förbud mot vattenskoterkörning i naturreservat införlivas. Till detta föreslår utredningen att länsstyrelserna får en utökad och förtydligad möjlighet att föreskriva om förbud mot vattenskotrar i vattenområden genom ändringar i sjötrafikförordningen. Länsstyrelserna ges även i uppdrag att se över vilka områden som behöver skyddas med sjötrafikföreskrifter.

Utredningen föreslår också att antalet brott som ska föranleda återkallelse av förarbevis för vattenskoter ska utökas, att Transportstyrelsen ska vara ansvarig för att tillhandahålla information om vattenskotrar och att Transportstyrelsen ska utreda förutsättningarna för ett register för vattenskotrar.

I huvudsak har Svenska Båtunionen lämnat följande synpunkter:

• Vattenskoterförordningen bör upphävas.
• Ett generellt förbud mot vattenskoterkörning i naturreservat bör inte införas.
• Det är rimligt att länsstyrelserna får i uppdrag att se över vilka områden som behöver skyddas.
• Listan över brott som kan föranleda återkallelse av förarbevis för vattenskoter bör inte utökas.
• Svenska Båtunionen delar inte utredningens bedömning gällande ett register för vattenskotrar.

Svenska Båtunionen är särskilt kritiska till förslaget om ett generellt förbud mot vattenskoterkörning i naturreservat av följande skäl:

• Till skillnad mot fågel- och sälskyddsområden är inte naturreservat utmärkta på sjökortet. Ett förbud kan därför göra vattenskoterförare till ofrivilliga lagbrytare.
• Utredningen föreslår att ett undantag ska gälla i allmän farled. Detta blir problematiskt eftersom det inte finns en tydlig definition på hur bred en allmän farled är, vilket innebär att gränsen mellan där allmän farled slutar och naturreservat börjar inte går att fastställa eller bevisa.
• Förslaget utgör ett hinder för möjligheten att utöva ett vattenburet friluftsliv.
• Förslaget reglerar farkosten och inte beteendet

Svenska Båtunionen anser således inte att vattenskoterförordningen behöver ersättas med nya regelverk. Dagens regelverk med åldersgräns (2019), krav på förarbevis (2022) och möjligheten för Polis och Kustbevakning att utfärda ordningsbot om en vattenskoterförare begår brott mot sjölagen (s.k. störande eller onödig körning) är fullt tillräckliga för att hantera det upplevda problemet med buskörning eller störande körning nära badande. Därtill bör dessa regelverk behöva få gälla under en längre tid innan de analyseras och utvärderas, och framför allt innan nya regelverk implementeras.

Remissvaret lämnades in till Klimat- och näringsdepartementet den 17 maj 2023 och finns att läsa i sin helhet här.

Vid frågor, kontakta Carl Rönnow, sakkunnig inom miljö- och hållbarhet på Svenska Båtunionen, på carl.ronnow@batunionen.se

Bild: Sea Doo